Hej!

Mitt namn är Filip, och jag älskar språk. Med en gedigen utbildning i bagaget arbetar jag nu som korrekturläsare, översättare och copywriter med fokus på webbtext.

Välkommen till min hemsida!

/Filip V. Svensson
Språkkonsult

[Korrekturläsare]

Att anlita en korrekturläsare handlar egentligen om att låta texten leva upp till sin potential. För tyvärr är det så att när vi människor kommunicerar med varandra så läggs det stor vikt vid underligheter – en bokstav på fel ställe eller ett kommatecken för mycket kan vara tillräckligt för att läsaren inte ska lyssna på vad som sägs, utan bara på hur det sägs. Vilket såklart vore tråkigt!

Korrekturläsning och språkgranskning kan ske i olika nivåer – allt ifrån den mest grundläggande där sådant som stavfel, kommatering och grammatik ses över, till en total omarbetning där ordval, meningsuppbyggnad och disposition noggrant matchas med textens syfte och målgrupp.

Är det dags att låta dina texter leva ut?

[Översättare]

Med en bakgrund inom litteratur, PR och kommunikation är jag väl lämpad att översätta texter som sätter människan i fokus. Till exempel skönlitterära manus eller texter till webben, där poängen inte bara är att informera, utan även att nå fram.

Jag översätter mellan svenska och engelska (båda hållen), och är medlem av Sveriges Facköversättarförening, SFÖ.

Vad kan jag göra för dig?

[Copywriter]

I takt med att antalet hemsidor ökar och att företagens synlighet på webben blir allt viktigare, blir det även svårare att sticka ut och fånga uppmärksamheten med sin hemsida.

Högre krav ställs på att webbtexterna är kärnfulla och effektiva, men framför allt engagerande – det är trots allt känslan vi minns! Men det är även bra med ett SEO-perspektiv, alltså att texterna är formulerade med sökmotoroptimering i åtanke.

Om du vill ha hjälp med det här så kan jag skriva och strukturera dina texter utifrån dina behov, och göra din kommunikation på webben klar, effektiv och levande!

Förresten, har du sett mitt senaste case? En lekfull text som spelar på Kamprads egna mediebild:

www.ingvarkamprad.se

[Om mig]

Hej, igen!

Det är alltså jag som är Filip, och jag tänkte berätta lite om mig själv och min relation till språket.

Jag älskar ord. Att undra över. Att lyssna till. Att vrida och vända på. En perfekt formulering får mig att le, och när jag stöter på ett ord vars betydelse speglas i såväl uttryck som form, så känner jag mig faktiskt lite lycklig. Det kanske låter lite fånigt, men det är helt sant.

Tack vare denna kärlek till ord har jag nu en dubbel fil.kand. i språkvetenskap och engelska med litterär inriktning ifrån Göteborgs Universitet. Utöver språkvetenskapen och engelskan har jag även läst två år av PR- och kommunikationsvetenskap, pedagogisk psykologi, sociologi och praktisk filosofi.

Denna inblick i människans förmåga att organisera och förstå en omtumlande värld av intryck har lett till att jag nu inte bara ser språket som ett verktyg, utan som en oumbärlig del av oss. Vi är ett: världen, språket och människan. Det här betyder i sin tur att frågan om var människan slutar, och var världen börjar blir allt mer spännande!

Det var även denna fråga som ledde till att jag valde att skriva mitt examensarbete i språkvetenskap i ämnet kognitiv semantik – alltså om frågan om hur vi faktiskt förstår ord och begrepp – och att mitt examensarbete i engelska mynnade ut i en banbrytande litterär psykoanalys av Mary Shelley's Frankenstein, där mitt sätt att se människan i språket beredde grunden för ett helt nytt tankesätt.

Att människan är en gåta kommer jag nog alltid att tänka. Men eftersom jag även tänker att hela vår värld ryms i vårt språk, så blir språket i sig ett sorts fönster till vårt mystiska inre. Ett sätt att förstå oss själva, helt enkelt. Och det är nog lite det som är min filosofi i mitt arbete; inte bara språkkonsult, utan en sorts fönsterputsare, som nyfiket blickar inåt – mot andra sidan!

Bästa hälsningar,
/Filip

Förresten, titta gärna in på min LinkedIn!

[Språkbloggen]

Florida, Orwell och Obama – världens grej, alltså

I det förra blogginlägget skrev jag om uttrycket ”språk är makt” och bjöd på en egen tolkning av devisen. I det här inlägget i Språkbloggen tänker jag ta upp ämnet igen, fast med staten Floridas inofficiella förbud av fraserna ”climate change”, ”global warming” och ”sustainability” som utgångspunkt.

I George Orwells kultförklarade framtidsdystopi 1984 tar makthavarna bokstavlig kontroll över språket när de med omsorg väljer vilka ord som får finnas, och vilka som inte får finnas. I boken kallas detta för ”New speak” och ger en censurerande effekt av verkligheten då ord för att beskriva subversiva tankar helt enkelt raderas. Ofta ändras dock inte den faktiska verkligheten, vilket kan visa sig vara problematiskt om en på något sätt är beroende av verklighetens fysiska beskaffenhet.

Den 8:e mars rapporterade den ansedda tidningen The Guardian att Floridas Miljöskyddsdepartement (Department for Environmental Protection) belagts med ett inofficiellt förbud för anställda att använda fraserna ”climate change”, ”global warming” och ”sustainability”*. Ett märkligt tilltag, kan tyckas. Speciellt med tanke på att dessa fraser är bra att kunna använda sig av när en vill diskutera, eller kanske till och med lösa problemet med den globala uppvärmningen. Det är nästan som om Florida försöker censurera verkligheten, precis som i 1984.

Men! Att inte få lov att använda fraserna ”climate change” och ”global warming” kanske är precis vad vi behöver för att klara den utmaning vi står inför?

Som bekant påverkar vårt ordförråd hur vi ser på världen, och vår känslomässiga uppfattning av vår verklighet beror i sin tur till stor del på de konnotationer (till exempel känslor eller personliga upplevelser) vi har till de ord vi använder för att beskriva den. Och eftersom vi inte alltid är helt rationella varelser så händer det att ett ords konnotationer liksom sipprar ur och färgar resten av frasen, och kanske till och med vår uppfattning om det som beskrivs. I fallet jordens undergång så kan det till exempel vara problematiskt att använda positivt laddade ord för att beskriva delar av fenomenet, eftersom det kan leda till jordens undergång.

I och med Obamas hoppingivande presidentkampanj med ledordet ”change”, så har ordet i fråga genomgått vad språkvetare kallar för en semantisk förändring; betydelsen har alltså delvis förändrats och det någorlunda neutrala ordet bär nu på en positiv konnotation, åtminstone i USA. I linje med tidigare resonemang kan det alltså vara problematiskt om denna konnotation kopplas ihop med klimatförändringen, vilket den kan tänkas göra i frasen ”climate change”. Samma problematik kan tillskrivas den andra halvan av ”global warming” eftersom många gillar när det är varmt och skönt.

Nu behöver vi kanske inte följa Floridas exempel och börja förbjuda delar av språket, men däremot kan det av ovannämnda anledning vara en bra idé att fundera över om den nuvarande terminologin verkligen är den bästa. En beboelig planet är ju trots allt en rätt viktig sak. Så varför inte låta språket hjälpa oss att lösa problemet? Istället för ”change” skulle det kanske vara bättre med ett ord vars konnotationer kan vara saken till nytta, till exempel något som bär på den eggande känslan av en utmaning! Föreslår därför ”climate challenge”; en fras som varken förnekar att det finns ett problem eller dras med negativa konnotationer, samtidigt som det sporrar till att lösa det.

Det gäller att ha språket med sig!

/Filip

(Top image: Filip V. Svensson)

* http://www.theguardian.com/us-news/2015/mar/08/florida-banned-terms-climate-change-global-warming

___


Språket, tanken och makten att förändra din värld!

Uttrycket ”språk är makt” har nog de flesta sprungit på någon gång. Men vad betyder det? Vanligtvis så tycker jag att det verkar betyda att den som kan prata ”fint” är mer trovärdig, eller att den som kan variera sitt språk efter målgrupp har någon annan retorisk fördel. Och visst är språket att likställa med makt om övertalningskraften ligger i hur det sägs, och inte i vad som sägs. I det här blogginlägget tänker jag dock ta upp vad som, enligt mig, är den egentliga makten i språket – nämligen möjligheten att förändra din värld!

Sett ur ett kognitivt semantiskt perspektiv kan en hävda att språket är världen. Eller snarare: ditt språk är ditt fönster mot världen. Det är ditt ordförråd, dina erfarenheter, dina känslor och allting du känner till om och förknippar med världen. Allt ryms i ditt språk – i ditt fönster. Och det är genom detta fönster som du ser, tolkar och begriper vad som händer där ute. På andra sidan. Men hur just ditt fönster ser ut är liksom ingen statisk företeelse som är som det är, orubblig, förutbestämd av någon språkguru någonstans på en dimmig bergstopp. Nej, det är just ditt fönster, och du har makten att välja hur du vill se genom ditt fönster, och makten att förändra fönstret i sig. Du kan med andra ord få fönstret att passa dina behov och att hjälpa dig att uppnå det du vill uppnå. Men du kan också få fönstret att visa dig en bild av verkligheten som kan undergräva dig totalt. Så se upp med det!

Den kognitiva semantiken – alltså den språkvetenskapliga inriktningen som försöker förklara hur vi förstår ord och begrepp i vår mentala sfär – bygger nämligen på några grundläggande antaganden. Ett av dessa är att ”språklig betydelse är perspektivisk”. Anna Vogel, som är fil.dr. i nordiska språk och akademiforskare med inriktning på just kognitiv semantik, menar att ”betydelse inte ska ses som en objektiv sanning, utan som ett sätt att forma verkligheten” (Vogel 2011).

Det betyder att din värld – din verklighet – i själva verket är en fråga om perspektiv! Vilket så klart får en rätt häftig konsekvens: du kan själv välja hur du vill ”putsa” ditt fönster; hur du vill se på världen. Det här betyder i sin tur att för att förändra din värld, behöver du bara förändra ditt språk. Och eftersom allt är relativt så kan du även välja vem du själv ska vara, i relation till denna världsbild. Kanske låter lite mystiskt, men det handlar i princip bara om att välja sina ord med omsorg när det är dags att beskriva något – så följer din uppfattning snart efter!

Ta den något misslyckade kometlandningen som exempel. Sonden studsade runt hejvilt och sen landade den i konstant skugga så att solpanelerna blev obrukbara och projektet i princip gick om intet. Men gentemot pressen – och sig själva – valde man att stämpla hela projektet som en succé, och pekade på den enorma bedriften i att ens komma så nära en lyckad kometlandning. Vilket naturligtvis är sant! Här har man alltså valt att via ett visst perspektiv vända en motgång till en framgång, och samtidigt intala sig själva att de har lyckats med en bedrift. Och lyckas man med en bedrift, ja då är man ju en sådan som lyckas med bedrifter. Och det är minsann inte illa! Senare visade det sig dock att projektet inte gått lika mycket åt pipan som man först trodde, eftersom några justeringar möjliggjorde att stora mängder data ändå kunde skickas till jorden. Men ”that’s not the point”, som det heter.

I vilket fall; det riktigt häftiga med det här medvetna förhållningssättet till språket och världen, är att man kan dra det ganska långt. Det behöver alltså inte bara vara frågan om att välja mellan ett par rimliga perspektiv, utan rena falsarier går också bra! Hört frasen ”fake it ’til you make it”? Well, it works; så som man brukar tänka, tänker man är så som det brukar vara.

På rakare svenska: om man bara kommer undan med sitt falska påstående om sig själv eller världen tillräckligt många gånger, så ändras den huvudsakliga betydelsen i ditt språk, och därmed i ditt sinnes uppfattning om världen. Allt enligt två av de andra grundläggande antagandena om språket enligt den kognitiva semantiken: att ”betydelse är dynamisk och flexibel”, samt att ”betydelse baserar sig på användning och erfarenhet” (Vogel 2011).


Det är alltså fullt möjligt att inte bara ändra hur du ser på dig själv och världen, utan även att – i viss mening – ändra världen i sig.


Idén att vi kan forma världen via språket på det här viset är ett ganska nytt forskningsfält och kallas inte helt otippat för ”formning” på svenska, och ”construal” på engelska.

Användningsområdena är många, som till exempel för en med funktionshinder som kanske mår bättre av att fokusera på att handfatet sitter för högt upp, än att fokusera på att hen inte når upp. Men det kan även vara användbart för en mer generell målgrupp, till exempel för den som har lite dåligt självförtroende, eller för den som bara vill bli lite gladare.

Men det finns tyvärr en baksida av det här, och den är att det i förlängningen kan få tråkiga konsekvenser för andra. Om en till exempel väljer att fokusera enbart på det positiva i världen så kommer världen att kännas som en bättre plats än den faktiskt är. Och då kanske känslan av att något behöver förbättras försvinner, med konsekvensen att världen aldrig kommer att bli bättre än vad den är. Kanske till och med tvärt om. Och det vore väl tråkigt?

Nä, lite elände kan nog vara nyttigt ändå, så ta det lugnt när ni ”putsar” era fönster.

May the språk be with you!

/Filip

(Image cred: Adam Meek (top) and Chrismatos (middle), used with permission through Creative Commons. Thanks guys!)


___


Sommaren, hösten och en känsla för tempus!

Hösten är helt klart här, och med den byter många sommargarderoben mot en mer passande sådan. Inte bara pga tekniska skäl så som temperatur, väderlek och kul med något nytt-faktorn, utan även – tänker jag – på grund av att vi i egenskap av att vara flockdjur har ett sorts inbyggt behov av att passa in i kontexten; av att liksom var ett med vår omgivning. På flera sätt!

När en ny årstid kommer så byter merparten av oss till kläder som går i lite samma toner som vår omgivning. På sommaren förespråkar det klassiska modet ljusa kläder; mycket beiget, ljusblått och vitt. Ungefär samma färger som en dag på stranden. Slump? När hösten kommer, regnet faller och det regnvåta gräset blir mörkgrönt samtidigt som asfalten nästan går i toner av marinblått, så byter vi även till kläder som matchar dessa färger. Slump, igen?

Kontextberoende, eller snarare beroendet av kontext, skulle jag säga! Samma fenomen återkommer till exempel inom arkitekturen: vi verkar tycka om hus som harmonierar med sin omgivning, eller hus som utgör en kreativ kontrast till sin omgivning. Oavsett så är det fråga om en relation till just omgivningen - till kontexten, som vi tycks vara väldigt lyhörda för. Vad betyder det?

Eftersom språket på ett sätt är vår förmåga att anpassa oss till närliggande faktorer och betydelser, så betyder det att språket i en vidare bemärkelse alltså kan observeras utifrån vårt beteende och vårt sätt att harmoniera med vår omgivning, och vice versa! Jag tänker därför att fenomenet ifråga är ett exempel på vår lyhörda känsla för tempus.

Vi är som ord i en mening, där vi böjer oss själva för att passa in i den tempusbundna grammatiska kontexten. Vissa har dock ett behov av att inte passa in, och väljer att föra sig i kursiverad stil eller med feta bokstäver. Men som i fallet med arkitekturen är detta uttryck fortfarande relaterat till omgivningen; till kontexten. Gemensamt har vi dock att vår känsla för tempus/årstiderna visar för andra "ord" att vi på något vis vet vad vi håller på med. Vi signalerar att vi förstår den extralingvistiska tillvaron. Att "jaget" är en del av "viet", och att "viet" i sin tur är en del av det stora hela.

Kanske är det vårt inbyggda sätt att inte tappa fotfästet? Att inte glida ifrån flocken, eller till och med världen? Eller är det en möjlighet för originella karaktärer att skapa en fristående "utbrytarsats"; en egen poetisk "mening" att verka i? Frågan som uppstår är dock vad som utgör skillnaden mellan en poetisk "utbrytarsats", och bara utanför? Svaret verkar lustigt nog vila på just relationen till den övriga kontexten, vilket i sin tur insinuerar att det praktiskt taget är omöjligt att vara originell i någon mer bokstavlig bemärkelse...

Ett blogginlägg som började med höstens intåg mynnade visst ut i den filosofiska frågan om det ens är möjligt att vara sig själv? Vad tror du, och hur skulle du definiera ”att vara sig själv”?

May the språk be with you!

/Filip

(Photo cred goes to the talented: Bark on Flickr!)


[Kontakta mig]

Om ni är nyfikna på vad jag kan tillföra just er text, situation eller verksamhet. Eller på vad det kan kosta. Jag är även tillgänglig för en rykande kopp kaffe och givande samtal i Göteborg.

Vi hörs!

/Filip


0735 208 705
LinkedIn